22 maj 2011

Bokrecension nr 12

The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - A trilogy in four parts
Av: Douglas Adams



Wow, hur ska man börja beskriva den här boken. Den handlar om en helt ordinär person som heter Arthur Dent. Och  hans kompis Ford Prefect, som är långt ifrån en ordinär person. Faktum är att han inte ens är en person, han är en utomjording. Och den handlar även om presidenten över vår galax, Zaphod Beeblebrox, men också lite om såna som Slartibartfast och roboten Marvin, mfl. Men mest Arthur Dent, en brittisk  snubbe som gillar te. Boken börjar med en väldigt tragisk händelse, som förresten skulle hänt igår (21/5-11) men som aldrig hände, vilket ni kanske märkt. Dvs att världen går under. Anledningen till att världen går under i boken är att den här lilla onödiga planeten med alla dess primitiva livsformer är i vägen för en stor motorväg som ska byggas. Arthur Dent, med sin utomjordingskompis Ford Prefect, klarar sig dock med hjälp av just denne. Ford Prefect har då varit på jorden i 15 år för att hitta fakta om planeten till boken ”liftarens guide till glaxen” där det finns information om allt från babel fiskar till planeten Krikkit, helt enkelt om allt som man kan hitta i galaxen. Och det är mycket. Det enda som tidigare stått om planeten Tellus är ordet ”harmless”. Det enda som står om planeten sedan, efter att Ford Prefect har varit där i 15 år, dvs lika länge som jag levt, är orden ”mostly harmless”.
Det som står om Tellus i början av den här boken är:

Far out in the uncharted backwaters of the unfashionable end of the western spiral arm of the Galaxy lies a small unregarded yellow sun.
   Orbiting this at a distance of roughly ninety-two million miles is an utterly insignificant little blue-green planet whose ape-descended life forms are so amazingly primitive that they still think digital watches are a pretty good idea.
   This planet has – or rather had – a problem, which was this: most of the people living on it were unhappy for pretty much of the time. Many solutions were suggested for this problem, but most of these were largely concerned with the movements of small green pieces of paper, which is odd because on the whole it wasn’t the small green pieces of paper that were unhappy.
   And so the problem remained; lots of people were mean, and most of them were miserable, even the ones with digital watches.
   Many were increasingly of the opinion that they’d all made a big mistake in coming down from the trees in the first place. And some said that even the trees were a bad move, and that no one should ever have left the oceans.

Varför jag citerade det här? För att det är friggin’ awesome. Hela början av boken blew me away, författaren är väldigt skicklig på att beskriva saker och komma på saker på ett väldigt klyftigt och underhållande, om än lite random, sätt.
Jag orkar inte gå in så mycket på handlingen, det är en rätt stor bok och det är sjukt mycket som händer i den. Men den var väldigt underhållande, bra och originell de första två delarna av den.
(Boken är uppdelad i fyra delar: 1. The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy, 2. The restaurant at the End of the Universe, 3. Life the Universe and Everything och 4. So Long, and Thanks for all the Fish).
Men i den tredje delen börjar det kännas lite långtradigt, det känns som att man bara får en repetition på det man just läst. Jag behövde praktiskt taget tvinga mig att fortsätta läsa i den. I den fjärde delen får boken upp tempot lite i alla fall, iochmed Arthurs återvändo till jorden och hans nyfunne romans. Men allt som allt skulle jag säga att det är en väldigt väldigt unik, komisk och välskriven bok, men att författaren borde lagt ner pennan tidigare än vad han gjorde.

13 maj 2011

Bokrecension numberr 11

Hjärtans fröjd
Av: Per Nilsson


 Den här lilla boken (med betoning på lilla, innehåller bara ca 150 sidor) har vi fått som uppgift att läsa i svenskan. Den handlar om en kille i min ålder ungefär, vars namn man aldrig får reda på, och hans förälskelse i en tjej vid namn Ann-Katrin. I boken hoppar man mellan nutid och dåtid, ungefär vartannat kapitel utspelas i dåtid och vartannat i nutid. Ann-Katrin är en smart rödhårig tjej med humor. Hon luktar citron. Han ser henne i bussen och faller för henne direkt. Av en slump börjar de prata, sen glömmer hon hennes tyska grammatik bok på bussen en dag, och vips! så har han en ursäkt för att ringa henne och bestämma träff. (Hennes telefonnummer står i tyskaboken, very convenient). Hennes rum är fullt av växten citronmeliss, (därav hennes naturliga doft) aka hjärtans fröjd. Efter att han får reda på det så blir hans namn för henne Hjärtans Fröjd. Men det visar sig att deras relation inte är riktigt vad han tror den är ...

Nu ska jag inte avslöja slutet på boken, och istället berätta vad jag tyckte om den. I början så tyckte jag den var lite lame faktiskt, det kändes bara så ... Jag vet inte vad, liksom "wow en rödhårig chaayy på bussen, hon är snygg så nu eelskar jag henne! :DD:DD" Men den blev bara bättre och bättre, det var en kreativ bok med bra språk. Man levde sig verkligen in i den, man sympatiserade helt med huvudpersonen.
Och för väldigt många så är nog kärlek som den beskrevs i boken. Härlig men svår på samma gång. Jupp, en läsvärd och definitivt godkänd svensk ungdomsbok! Finns en uppföljare, får se om jag läser den eller inte.