Bokrecension (nr 33)

Life of Pi
Av: Yann Martel

“I must say one word about fear. It is life's only true opponent. Only fear can defeat life.”

Detta menar huvudpersonen Piscine i boken Life of Pi. Han är en indisk 16-åring vars familj äger ett zoo. Den här historien utspelar sig någon gång på slutet av 70-talet, mestadels någonstans i Stilla Havet på en livbåt. Det är nämligen så att hans familj bestämmer sig för att flytta till Canada, och de drar med sitt pick och pack (inkludera då alla djur där) och drar iväg på ett fartyg. Det inträffar dock en olycka, och Pi finner sig själv på en livbåt med en hyena, en zebra, en orangutang och sist men inte minst – en bengalisk tiger. 227 dagar spenderar han på den här livbåten, majoriteten av dem ensam med den förtjusande tigern Richard Parker. Man får alltså följa hans överlevnadskamp där han har stor nytta av sina stora djurkunskaper, men också hans filosoferande över livet. Det är nämligen så att han är djupt religiös, och inte bara i en religion; han är hindu, muslim och kristen. Allt detta utgör en väldigt intressant läsning.

Jag tycker boken var sjukt välskriven och underhållande, och jag skulle egentligen kunna berätta om den länge och dra bra mycket fler citat, men i och med att jag redan skrivit en ca 2 sidors lång recension till min engelskakurs i skolan så orkar jag inte vara lika utförlig här. Det enda jag säger är att jag tycker det var en sjukt bra bok. Den var fundersam utan att vara tillrättavisande, den var dyster utan att vara deprimerande, den var underhållande utan att vara fånig. Man lärde sig dessutom en del om djurriket, och en del överlevnadstips, vilket ju knappast är ett minus.