20 juli 2012

Bokrecension (nr 38)

Evermore
Av: Alyson Noël
(Första delen i Immortals-serien)

Den här boken utspelar sig i Kalifornien, nutida. Sextonåriga Ever har just flyttat dit efter att hela hennes familj dött i en trafikolycka. Efter kraschen har Ever fått en ordentlig huvudskada kan vi anta, för hon blir plötsligt kapabel att göra de mest övernaturliga saker; se folks auror och höra deras tankar, se vad som står i en bok av att bara röra på den och då och då få besök av sin döda lillasyster som bara hon kan se. Dessa bördor av att vara ’psychic’ ger henne en stor huvudvärk (bokstavligen talat), varför hon sätter på sig sina hörlurar för att täcka ljudet av folks tankar med musik, och gömmer sig bakom en huva för att slippa se folks auror; framförallt när hon är i skolan och omringad av människor. Efter ett tag börjar en ny kille i skolan vid namn Damen, och massor av mystiska saker börjar ske.
Detta var en typisk tonårsbok helt enkelt. Jag börjar känna mig lite för gammal för böcker som denna, i alla fall när de är av den här mediokra kvalitén. Kändes stundtals som en ’wannabe-Twilightbok’, men hämtade förvisso upp sig på slutet. (Surprise, surprise – huvudpersonen blir ihop med Damen snubben.) Nu ska jag inte dra alla fantasy-tonårstjejböcker över en kant – feverserien jag läste förra sommaren exempelvis var lyckad. Men jag kan inte säga detsamma om den här. I början blev jag rätt äcklad av boken. Framförallt för att den behandlade allting så ytligt, huvudpersonen kändes precis som alla mjäkiga huvudrollstjejer: tråkig, och hennes kompisar som skulle vara de utstötta i skolan betedde sig precis lika töntigt och klyschigt som de populära. Men den hämtade upp sig, och ibland var den till och med rätt underhållande. Men jag lär inte läsa resten av serien, om man säger så. Hade nog uppskattat den här boken mer när jag var ett par år yngre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar