Bokrecension (nr 40)

Story – Substance, structure, style, and the principles of screenwriting
Av: Robert McKee

Robert McKee är en lärare, författare och föreläsare i manusskrivning som inleder boken med att säga hur trött han är på att få in manus som suger. Problemet är sällan att de är dåligt skrivna, eller att miljöskildringarna eller dialogen är att klaga på – snarare raka motsatsen. I regel är det i själva plotten, storyn, som det faller. Så den här boken rör sig om benstommen i ett filmmanus: vilka traditioner man måste ha respekt för, vilka som bygger upp till klichéer, hur viktigt det är med vändpunkter, klimax, manusets beståndsdelar som går från beat till scen till sekvens till akt, hur varje beståndsdel måste ha en egen vändpunkt, vad man bör tänka på när man vill bygga upp flerdimensionella protagonister och antagonister, o.s.v. o.s.v. Han drar upp relevanta exempel från kända filmer, både där det gått bra och där det gått dåligt. Han uppmuntrar till noggrannhet, och att man utforskar sitt ämne väl.

Den här boken har stått i någon bokhylla där hemma ett par år. Det var min mamma som rekommenderade mig att läsa den, och jag tänkte ”What the heck”. Jag är ju inte helt ny till det här med manusskrivning; jag har skrivit Klasskampens manus och Solen sken den dagen, som kommer filmatiseras i höst. Det kan verka larvigt i att undervisas hur man ska skriva, är det inte där man själv ska vara spontan och kreativ? Inte kan man väl följa mallar på hur man ska skriva? Om man är bra på att skriva så är man väl det, eller? Låt mig då citera ett citat ur boken:

-          The first draft of anything is shit.

Ernest Hemingway

Givetvis finns det litterära genier därute, men det finns inte en jävel som har fått en snilleblixt en dag för att sedan ha vandrat rakt hem och skrivit ett superbt, komplett långfilmsmanus. Att skriva är ett jobb, det tar ett tag och oftast måste man göra om eller rent av dumpa det man först skrivit, då det första som dyker upp sällan är så bra. Visst, man kan vara spontan och producera bra saker, men med alla hjälpmedel som de från den här boken i bakhuvudet har man större odds. Allt som allt var det en trevlig bok, det kändes inte som att sitta och gäspa på någon föreläsning utan den var rätt underhållande, faktiskt. Underhållande och pedagogisk. Den gav mig allt jag väntat mig och lite mer därutöver. Sedan riktar den sig väl mer till riktiga långfilmsmanusförfattare, som tjänar sitt levebröd på det. Men bra inspirationskälla om inte annat, även om man bara vill skriva en novell eller vilken form av text som helst egentligen.