Av: Jane Austen
Elinor och Marianne Dashwood är två väldigt olika systrar. De båda är förnuftiga och talangfulla, men den förstnämnda är bra mycket mer återhållsam och eftertänksam, medan den andras känslor inte har någon intensitetsgräns. Deras familj tvingas flytta efter pappans död, och det mesta av hans rikedomar lämnas till sonen John som blir övertalad av sin fru att inte lämna mycket åt sina tre systrar (förutom Elinor och Marianne finns den yngsta dottern Margaret) och sin mamma. Därför tvingas alltså kvinnorna i familjen flytta till en stuga i en annan stad, där en släkting till familjen bor. Efter detta cirkulerar boken kring systrarnas nya bekantskaper (såsom Sir John, Lady Middleton, Mrs Jennings, familjen Ferrars, Willoughby, Colonel Brandon, familjen Steele, m.fl.). Det finns alltså många karaktärer – en hel bekantskapskrets får man lära känna. Båda systrarna hamnar i fördömda romanser, och hanterar sin smärta på väldigt olika sätt, såsom deras personligheter skiljer sig.
Mycket missförstånd och mänsklig fåfänglighet och dumhet, precis som i Pride and Prejudice, men den tyckte jag faktiskt var lite bättre. Den kändes lite mer passionerad, och man (eller åtminstone jag) vävdes in mer i handlingen. Kanske för att det var en tydligare huvudperson som man fick vara i huvudet på mer, eller för att det inte var lika många karaktärer i den. Ändå var den här boken absolut på samma nivå, visst fastnade man även här i berättelsen. Den var inte så romantisk, även fast romantik är just vad boken handlar om. Sense and Sensibility tar mer upp att kärleken är blind, och att förälskelser ofta uppmuntrar egoism och dumt beteende. Mycket etik och moral, oh yes. För att vara en debut anser jag att den här var väldigt välskriven, och som bok väldigt läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar