12 mars 2013

A Game of Thrones

(Första boken i A Song of Ice and Fire)
Av: George R.R. Martin



Jag har sett de två första avsnitten av den populära HBO-teveserien A Game of Thrones. Efter det tyckte jag det räckte, jag kände mig inte tillräckligt gripen. Det gjorde jag däremot när jag började läsa den första boken serien var baserad på. Av någon anledning, även fast jag i början av boken mer eller mindre bara var vittne till samma händelser som i de två första avsnitten, så tyckte jag det var mycket mer intressant den här gången. Kanske är det så simpelt att jag bara föredrar boken som medium, att jag föredrar att få veta personernas tankar, få lite mer bakgrundshistorier, få mer helt enkelt. Så är det nog. Det första jag slogs av var hur snabbt man slängs in i historien. Man får inte mycket serverat direkt i munnen så att säga, utan man får följa med så gott det går, utan att få allt förklarat för en. Saker börjar hända ganska snabbt, och man introduceras till många olika karaktärer. För varje kapitel så är det ur olika karaktärers perspektiv, och vilken karaktär det är, är angivet i början av kapitlet.

I världen vi befinner oss i finns det en stor mur som människor sällan korsar. Vad som finns på andra sidan verkar vara omtvistat, man talar om ’the others’ - man pratar om jättar, men även ett släkte bestående av små, annorlunda varelser, ’children of the forest’. Å ena sidan har vi denna lite mer mytiska tillvaro, å andra sidan har vi just kampen om järntronen, vem som ska härska i The Seven Kingdoms, en plats där man tillber många gudar, där somrar kan vara decennium och vintrar kan vara i livstider. ”Winter is coming” råkar också vara ”mottot” i Starkfamiljen, som lever i norr. Eddard Stark, lord över Winterfell och tight med kungen, är en av våra huvudpersoner; han är ganska tillsluten men ovanligt ärlig och hederlig. Alla i familjen får vi följa: Lady Catelyn, hustrun, och de fem barnen: Arya, Robb, Sansa, Brandon, Rickon, ja och så bastarden Jon Snow, mor okänd (för de flesta åtminstone). Vi får också följa vad som händer i Lannisterfamiljen, som är den rikaste av de stora familjerna och där en av familjemedlemmarna, Cersei, är drottning. Fokus ligger dock mest på en av hennes bröder: Tyrion Lannister, som är en dvärg med en  skarp tunga. Vi får givetvis följa flera av de andra familjerna, men det är dessa och familjen Baratheon (kungafamiljen) som det handlar mest om. Å tredje sidan har vi familjen som härstammar från härskarna i det urgamla Freehold – Targareyenfamiljen, som är ”the blood of the dragon” (fast drakarna är enligt de flesta utdöda sedan lång tid tillbaka). Denna familj brukade alltså vara kungafamilj, innan de flesta av familjemedlemmarna slaktades. De överlevande är prins Viserys och prinsessan Daenerys, som har planer på att återta makten. De beblandar sig med Dothraki-släktet, ett vildefolk som lever en majoritet av sitt liv under den bara himlen, på hästrygg. 

Jag upplevde som sagt att jag fastnade i boken. Den var spännande, välskriven, och den känns inte svartvit på det sätt som fantasyböcker ofta gör, där de goda endast är goda, de onda enbart onda, och så kämpar de mot varandra. Istället får vi följa flerdimensionella karaktärer, och kan se ur fleras perspektiv, utan att nödvändigtvis bara tycka om den ena parten. Det känns också stimulerande att få vistas i ett samhälle så annorlunda från vårt, stundvis känns boken bara historisk, innan man återigen blir påmind av det övernaturliga. Mina favoritkaraktärer var nog Jon Snow, Arya Stark och Tyrion Lannister, men alla karaktärer vars perspektiv man fick läsa från var intressanta att följa. Så – bara sex böcker kvar då, hoho. (Vilket hästjobb det måste varit att bygga upp den här världen!)

11 mars 2013

Mer en notis än något annat

Jag har läst en bok, men eftersom det är rankat som ett seriealbum och inte direkt är en roman på något sätt så känns det ovärt att skriva en recension om den. However,

Välkommen till din psykos
Av: Nanna Johansson



var en riktigt festlig bok! Med sin fula satir där hon ifrågasätter normer och människors  beteende så fångade hon mig. Hej svejs.