28 sep. 2013

Mitt liv summerat i faser

0-8 år ingen ångest
8-9 år självbildsångest
10-11 år flyttångest
12 år ingen ångest
13-16 år existentiell ångest
16-18 år prestationsångest
18 år separationsångest (och lite självbildsångest)

det var mitt liv det :D
hare gött

25 sep. 2013

A Dance with Dragons

Av: George R.R. Martin
Del 5 i A Song of Ice and Fire – så SPOILERVARNING förstås



En intressant sak med denna bok är att den egentligen inte utspelar sig efter den förra – den utspelar sig samtidigt för att först i slutet av boken komma ikapp och förbi handlingen i A Feast for Crows, bara att vi nu får följa de karaktärer som ignorerades i förra boken. Just det. Så många karaktärer och storylines har man att följa i den här bokserien, att alla inte får plats i en bok med ca 1000 sidor. Wow. Karaktärerna vi fokuserar på i den här boken är dessutom, enligt mig och säkert många andra också, de mest spännande: Daenerys Stormborn, Tyrion Lannister och Jon Snow. Vi får givetvis träffa massor av nya karaktärer också, och följa vissa väldigt intressanta sådana, som den plågade ”Reek”, som man senare om inte förr får förstå vem det är.

Handlingen i den förra boken fokuserade mycket på King’s Landing och på centrum och södra delen av Westeros. Nu får vi se mer av den norra delen, av den massiva väggen, där Jon tycker att man ska låta vildingar komma över för att hjälpa till att skydda mot ’de andra’. Han blir tvungen att samarbeta med Stannis Baratheon och den mystiska Melisandre. Den förre av de två är makttörstig och drar mot Winterfell, där den brutale Ramsay Bolton ska gifta sig med ”Arya Stark”. Vi får också se mer av Valyria och de fria städerna. (Jag vet inte om det är vettigt att översätta begrepp som the Wall, the Free Cities o.s.v. Nu gör jag det i alla fall.) Här försöker Daenerys sätta stopp för slaveriet, men det visar sig vara mer komplicerat än förväntat. Hon prioriterar städerna Astapor och Mereen framför att ta över järntronen. Samtidigt växer hennes drakar sig allt större, och alla väntar på vad hon ska göra härnäst, de som inte rent av försöker att aktivt pusha henne åt något håll. Tyrion är också där i faggorna efter att ha flytt från sin familj, sin ätt. Då han inte officiellt går under namnet Lannister längre så får han erfara hur det är att vara en dvärg utan en fin titel, något som tvingar honom att svälja sin värdighet mer än han är van vid.

Så, nu har jag lite kryptiskt gått över handlingen i stora drag. Vad tycker jag då?

- Bästa boken hittills i serien, faktiskt. Det bästa – och det sämsta – med dessa böcker är att de är så stora. Det är så mycket på gång, så många trådar och karaktärer. Om man inte läst på ett tag kommer man lätt ut ur det. Det som ändå håller en fast är att det är så mycket som står på spel, i bakgrunden så är alltid det stora frågetecknet – hur ska det egentligen gå? Vem ska egentligen regera? (Hence namnet Game of Thrones.) Oväntade saker händer hela tiden: grymma hemskheter, hyfsat explicita snuskigheter och sen kan ju vem som helst dö när som helst. Man vet helt enkelt inte. Samtidigt är det en extremt noggrann och detaljrikt uppbyggd värld. Vad mer kan man begära?